“Efter varje period av skapande känner jag att jag blir lite av en ny person, ett steg närmare att hitta min själv,” säger konstnären Nilla Blomlöv. Nillas röst får en varm glöd när hon beskriver sin konst, som om varje ord är fyllt av hennes passion. “Det jag målar är inte det verkliga motivet – det kommer inifrån," säger hon med ett leende. Det märks att konsten inte bara är en hobby, utan en livslång kärlek och en naturlig del av henne.
“Det jag målar är inte det verkliga motivet – det kommer inifrån."
För någon som är väldigt social och konstant omgiven av intryck behövs ett lugn, ett andrum, det har Nilla hittar i målandet.
“Jag behöver måla; för mig är det terapi och ett sätt att analysera mig själv,” fortsätter Nilla som när vi pratar befinner sig på ett tåg i London på väg till Margate för att beskåda Turner kollektionen och ha ett one-to-one med direktören. I bakgrunden hörs den brittiska högtalarrösten som annonserar nästa station.
“Jag behöver måla; för mig är det terapi och ett sätt att analysera mig själv.”
För tillfället tar hon en kurs i Gallery management på Sotheby's Institute of Art och försöker förstå den kontemporära konstvärlden som London har att erbjuda.
De senaste fem åren har hon dock tillbringat i Toscanas charmiga huvudstad, Florens – renässansens födelseplats och en stad rik på historia. "Jag blev en del av Italien och dess kultur och det var jobbigt att lämna," säger hon.
I sin pittoreska italienska lägenhet, där hennes projekt täckte väggarna från golv till tak, tillbringade hon otaliga timmar – ibland försjunken i sin färgpalett av linoljefärg, ibland uppslukad i skapandets trance med Alex och Sigge i lurarna. "Vissa dagar gick jag bara mellan sängen och mina målningar," berättar hon, och varje ögonblick verkade ha en egen plats i det konstnärliga rummet.
"Vissa dagar gick jag bara mellan sängen och mina målningar."
“Jag började måla mina italienska väninnor, så som de ville bli sedda och inte såsom världen såg dem,” menar Nilla. Hon målade kvinnokroppen utan att objektifiera.
“Jag växte upp med en stark mamma och utan pappa, omgiven av kvinnor, och den erfarenheten präglar allt jag skapar.” Hennes konst speglar kvinnors plats i en värld som ännu domineras av män. Genom sina verk försöker hon återta den kvinnliga musan; att skildra kvinnor med en äkthet som historien ofta förnekat oss.
“Jag började måla mina italienska väninnor, så som de ville bli sedda och inte såsom världen såg dem.”
Förutom att pryda många hem har Nillas konst även nått ut till Vogue Italia.
"Jag blev tillfrågad att skapa backdrops för en fotosession med skådespelaren Archie Renaux," berättar hon. Temat "barndomsminnen" blev en utmaning för henne, då det krävde att hon lämnade sin komfortzon och arbetade med ett mer strukturerat och genomtänkt koncept än vanligt.
Under samma period arbetade hon med ett annat uppdrag – att måla väggar och tak för restaurangen Borgo Antico i Florence.
"Nu kan gästerna njuta av min konst medan de avnjuter en nygräddad margherita, tryffelrisotto och ett glas rött," säger hon med ett leende.
"Nu kan gästerna njuta av min konst medan de avnjuter en nygräddad margherita, tryffelrisotto och ett glas rött."
Efter ett intensivt socialt liv med apertivo varje kväll och ett nyligen avslutat förhållande, kände Nilla att hon behövde en paus för att återhämta sig. Hon valde att tillfälligt flytta till den lilla toskanska byn Pietrasampa.
"På vintern kändes byn som en spökstad — det var nästan apokalyptiskt.” Med en finstämd allvarlighet berättar hon hur vatten blev en läkande kraft under denna tid. "Jag badade mycket och kände en djup koppling till vatten; det blev ett sätt för mig att skölja bort mitt trauma." Hon hade läst om hur mineralerna i saltvatten kan stärka cellerna och balansera hormoner. "I min kommande konst vill jag uttrycka min passion för vatten," förklarar hon.
"I min kommande konst vill jag uttrycka min passion för vatten."
Postern "Frank och jag"
Ett eventuellt återkommande motiv i de nya verken kommer att vara badkaret. "Jag har tagit så många bilder på badkar — jag tycker de är otroligt vackra," säger hon engagerat. För Nilla har badkaret även en symbolisk koppling till kvinnor och nämner den ikoniska scenen i filmen Pretty Woman som en referens.
Nu längtar hon efter att få en månad hemma. "Jag behöver samla ihop mig efter alla äventyr." Hemma för Nilla är Karlskrona, hos sin mamma — samma mamma som sedan barndomen tagit henne till museer världen över och öppnat hennes ögon för en av livets vackraste: konsten.
